Gotta catch ”em all

Det hela började med att jag läste i Papercuts nyhetsutskick om en bok om förlaget Penguins omslag mellan 1935-2005 http://www.papercutshop.se/default.php?goto=5886 som jag beställt nu. Men känner jag mig själv är det här bara början på en besatthet som mitt bankkkonto inte riktigt tillåter.

Det blir lite väl kitschigt med solstolar kan jag väl tycka men jag antar att det är minst lika fånigt att bli så besatt av Penguins muggar som jag är just nu.

Tycker dock att det borde finnas vissa regler kring dessa muggar – jag föreslår att man inte får inneha Penguinmuggar om man inte läst respektive bok. Det är det moraliska och det är efter den devisen jag kommer leva efter. Om jag inte vinner på lotto nu på onsdag förstås…

PS. Vill man gå helt bananas med bokprylar och har en bra bankroll så finns det en hel del här också: http://www.theliterarygiftcompany.com/index.asp

Tidskriftskonst

Åh vilka fina omslag Prometheusaktuella Noomi Rapace är med på. Vill ha dessa bara för den fina formgivningen. Och för att jag just nu har Alien-feber och plöjer alla filmer på blu ray.

Times-intervjun finns också på http://www.nytimes.com/2012/05/27/magazine/noomi-rapace-arrives-in-hollywood-by-way-of-outer-space.html?_r=2&pagewanted=all men jag ska vänta med att läsa den tills jag har köpt den i fysisk form.

Mitt nattygsbord

Dead inside Do not enter – Notes from the zombie apocalypse

Jag tycker för det första att det är fantastiskt tråkigt att cosplay och fanfiction inte får mer massmedial uppmärksamhet. (känns iofs som att Kobra säkert gjort ett trött inslag eller kommer göra ett trött inslag om detta vilken dag som helst.)

Därför tycker jag självklart om att den här boken ges ut. Och att det ÄR en fantastisk idé att skapa en internetbaserad fantasivärld där en superinfluensa slagit ut samhället och där människor både dött och återuppstått som zombies eller helt enkelt förvandlats direkt till zombies. Klassiskt upplägg javisst men det blir extra kul när man skapar allting tillsammans, se http://www.lostzombies.com/

Boken är en samling lappar som hittats i en ryggsäck i den postapokalyptiska världen. Någon har samlat på sig lapparna, varför vet man inte. Många lappar är roliga. Många är desperat skrivna – till vem vet man inte, kanske till ingen. En del är obegripliga och en del är bittert skadeglada över att deras maka blivit förvandlad.

Det är en rätt bra variation och det blir som att läsa en diktsamling. Vissa meningar är otroligt kraftfulla. I kombination med autentiska skrivstilar på slitna papper blir t.ex. en skriven dialog mellan två människor väldigt otäck eftersom man förstår att de inte ens törs viska.

Men både siten och bokens fina ambition går lite förlorat i formgivningen. Sidan känns gammal och lite tråkig och inte alls otäck. Boken är billigt inbunden och tråkigt trött. Jag hade mycket hellre sett en lyxigt inbunden bok, kanske i lite mindre format, som kontrast till de snyggt slitna lapparna. Kanske hade man kunnat slita den fina boken på samma sätt som man sliter jeans så att det kändes som att man verkligen hade samlingen i sin hand.

Dessutom: det är i stort sett aldrig snyggare att ha utfallande bilder än att rama in dem snyggt på sidan med luft i den grafiska formgivningen.

Summan av zombiekardemumman: en bok man lånar på biblioteket och gillar i någon timme men ingen man köper och njuter av.

Isbn: 1452101086 176 sidor
Bokus, Adlibris 

Vinter + bitterhet + Art deco-lit

Jag kom inte in på fotohögskolan. Intervjun kändes väldigt bra men fick samtal i igår om att det inte blir något för mig. Blev väldigt ledsen såklart. Jag tröstar mig med tvspel, Amy Waldman och mina katter för att inte bli alltför bitter idag.

Har ni förresten sett nya trailern till art deco-litteraturens nummer 1? Släpptes igår. Den första filmatiseringen är ju sjukt bra men Leo brukar ju leverera. Nu längtar man till vintern och mellandagarna när den har premiär. Eller hur!

Dagens antikvariat

Jag vill inte låta snobbig men borde man inte veta vem Francoise Sagan är om man jobbar på antikvariat?

”Står han på vetenskap tro…”

Eh… nej… det gör HON nog inte.

Är däremot blown away av Bokia/Presstopp på Kungsportsavenyn. Snyggt nyinredd och vackert skyltad. Äntligen kan man köpa en tidskrift i en bokaffär!

Porträtt av konstnären som anonym

Har precis obsessat klart över vilken outfit jag ska ha på min intervju för mastersprogrammet på fotohögskolan i Göteborg. Först siktade jag på att köra denimskjorta, båthalsad vit tshirt under, mycket nyckelben. Lite Drive-coolt. Men alla mina vita tshirts var i tvätten. Jag landade därför i ”JFK-på-sommarhuset-i-Hamptons”-outfiten. Hoppas den inte missuppfattas som något annat.

Jag kommer intervjuas i eftermiddag och börjar vara lite nervös.

Försöker stävja nervositeten med att läsa. Jag har precis börjat på Amy Waldmans Paradisträdgården. Jag valde den för det fina omslaget enbart. Därför får jag nu lite Truman Show-vibbar när den handlar om en jury med uppdrag att gallra bland olika konstnärers ansökningshandlingar som är anonyma. Det är oerhört intressant och konstigt nog väldigt spännande att följa detta samtal. Är totalt fast redan efter 40 sidor och längtar redan hem till boken.

Ska bara försöka att inte kräkas av nervositet nu och försöka glömma bort de jurysamtal som kommer pågå om mig efter att jag lämnat rummet.

Linda Boström Knausgård – Grand Mal

Första meningen är ju fantastisk, och finns även med på baksidestexten: ”Jag har en önskan. Den är oerhörd”.

Men sen kommer 3 sidor som jag inte begriper och läser om några gånger. Jag tror de handlar om gud. Jag bestämmer mig för att ändå läsa vidare eftersom boken är kort och för jag inte känner att det är rättvist att lägga ner den så snabbt.  Men jag förbereder mig för att lägga den till handlingarna som en en av de där svåra böckerna jag kämpat mig igenom bara för min fåfängas skull.

Men sen vänder min läsupplevelse totalt. Det här är inte en novellsamling. Inte heller är det krånglig prosalyrik. Det är små korta berättelser. De har inga tjusigt uttänkta öppna slut. Varje liten berättelse verkar snarare vara en sån historia som beskrivs i ”Berättelsen om fågeln” på sid 51:

”Det var i början av vår förälskelse. Då när man fortfarande berättar historier för varandra. När man berättar om sig själv med hjälp av sin barndom, sin uppväxt, och när dessa berättelser löper som tidstunnlar mellan de förälskades kroppar, genast redo omsluta en sådan ny upptäckt, genast förmögen att förflytta sig till en sådan plötsligt öppnad plats och verkligen se den. ”

Små, ofta vardagliga situationer beskrivs genom ett känsloliv som är osentimentalt och inte förskönande. Det är som att läsa en oerhört välskriven blogg. Det känns som om man känner dessa karaktärer trots att de bara får några få sidor var.

Det här är bättre än det mesta jag läst i år. Jag tänker på favoritförfattare som Sara Villius,  Ninni Holmqvist och Caroline Ringskog Ferrada Noli som alla lyckas vara oerhört specifika och bjuda på sån igenkänningsfaktor som ger en rysningar bitvis trots dess enkelhet utan att hamna i Jonas Gardell-karikatyrer eller Fredrik Lindström-ironi.

Och 100 gånger roligare i all sin torrhet än ovanstående män. ”Vi åkte ut till lantstället i Paulas pappas Daimler. Han var koleriker och behövde egen bil.”

Kanske låter allt ryckt ur sitt sammanhang. Så är det med alla dessa berättelser. Precis som med livet, hur pretentiöst pinsamt det än är att skriva så så är det så jag tänker.

Jag kommer mos def att låna fler böcker av Linda Boström Knausgård.

Modernista 2011
Sidor 105 ISBN: 9186629174
Bokus, Adlibris

Fanboydag #2 – Vincent Gallo

Hej. Jag har inte haft tid att läsa ett dugg idag. Helt vansinnigt pinigt.

Lovar att läsa klart något imorgon så jag kan recensera. Tills dess får ni hålla tillgodo med en kristi himmelsfärds-inventering av hörnstenen av mitt samlande. Jag skannar med jämna mellanrum igenom antikvariatsiter och ebay i jakt på Vincent Gallo-grejer.

Pga. studentekonomi senaste åren och allmänt dålig motståndskraft mot mitt köpbegär går samlandet långsamt. De flesta grejer går att få tag på ganska lätt. Förutom Brown Bunny-DVD:n från Japan. Kan någon hjälpa mig att få tag på den är jag oändligt tacksam och kommer att belöna med en fin bok.

Här är vad jag har hittills:
Live, Love, Drive BOK
Vincent Gallo 1962-1999 BOK
Signerad Switch TIDSKRIFT
The right of light VYKORTSBOK
Buffalo 66-soundtrack CD
Recordings of music for film CD
So Sad CD
When CD
Buffalo 66′ AFFISCH

Vad jag måste ha innan samlingen är komplett:
The Brown Bunny book
Vincent Gallo Painting and Drawings 1982-1988
Japanska utgåvan av Brown Bunny (med kommentatorsspår som ej finns på amerikanska eller europeiska utgåvan)
Alla officiella affischer till Brown Bunny
Hans egenregisserade filmer på DVD

Vad jag köper när lottovinsten ramlar in:
Singerat fotografi/film still

Fanboy fanboy you can call me fanboy.

Bara jag och äldsta katten är kvar uppe. Min sista dag som praktikant. Arbetslös nu i 2 veckor innan jag börjar som sommarvikarie i den spelbutik jag praktiserat i.

Har aldrig känt mig så vilsen som jag gör nu. Samtidigt känns det som att jag måste ge mig själv beröm för att jag försöker ändra mitt liv till det bättre.

Jag lyssnar på A real hero med College & Electric Youth. Den är så himla melankolisk och fin och även med i den fantastiska filmen Drive.

Tänker frossa lite i melankoli ikväll blandat med den härliga känslan av att inte behöva göra någonting alls resten av veckan.

Och blanda upp det med min version av hemnetknarkande: fanboysurfandet. I vilken jag spenderar kommande löner i min fantasi.

Så nära att ta ett sms-lån just nu dock och börja köpa kläderna som Ryan Gosling bär i Driver:  http://dappered.com/2011/09/steal-the-style-ryan-gosling-in-drive/

Jag tänker mig att jag börjar med jackan för den är svårast att få tag på:
http://www.shop-steady.com/Drive-Mens-Replica-Racer-Jacket-p/drive006.htm

Och sen arbetar jag mig igenom hela listan allt eftersom på Dappered.

Jag är också lite besatt av att vara med och kickstarta Brett Easton Ellis nya filmprojekt bara för att få en affisch som han har signerat. Jag litar inte riktigt på att köpa signerade böcker på ebay och det vore ju såååååå coolt att ha Bret Easton Ellis autograf (kan också stå ut med att få Paul Schraders autograf även om jag inte är ett fan av honom). http://www.kickstarter.com/projects/1094772583/the-canyons

Kollar även på en usel gjord så kallad unboxingvideo i random pojkrum bara för att få veta om det medföljer ett skrivblock med reliefead titel. Det är det. Och jag vill ha! http://www.youtube.com/watch?v=1ch8j_ey87U&feature=related

Jag är sjukt trött nu. Till och med katten har gått och lagt sig. Imorgon ska jag skriva om min allra största fanboy-besatthet!!! Och så kanske jag hinner med att recensera Linda Boström Knausgård-boken jag läser just nu.